Blunda inte för vindkraftens baksida
Bo Larsson skriver i sin debattartikel att jag är svaret skyldig på hur framtida behov av el ska tillgodoses. Jag kan konstatera att innan den stora utbyggnaden av vindkraft hade vi fossilfria och stabila energikällor – vattenkraft och kärnkraft – som fungerade i alla väder.
Vindkraft har flera gånger mer koldioxidutsläpp än kärnkraft och det är väl ändå dessa utsläpp vi vill minska? Den planerbarhet som finns med kärnkraft går inte att ersätta med vindkraft utan att tillföra någon annan reglerkraft.
Visst är det problem med avfallet från kärnkraft, men redan nu finns anläggningar för fjärde generationens kärnkraft där man utnyttjar avfallet en gång till och får energi under mycket lång tid framöver. Detta skulle kunna vara en möjlig väg då det även minskar tiden radikalt i slutförvar för avfallet.
”Man önskar att de som vurmar för vindkraft även skaffar kunskap om vindkraftens mörka sidor.”
Nu vill jag ställa några frågor till Bo Larsson, som han är svaret skyldig, eftersom han är förespråkare till vindkraft.
• Var får vi el ifrån när det blåser för lite? Under 2020 har Karlshamnsverket med oljeeldning startat vid ett par tillfällen då el saknats på grund av att kärnkraften håller på att avvecklas. Kolkraft från Tyskland har också använts. Dessa alternativ ökar kokdioxidutsläppen. Så var väl ändå inte planen? Ännu mer vindkraft i systemet löser inte problemet.
• Var gör vi av all el när det blåser för mycket? Vid mycket vind sjunker elpriset eftersom tillgången överstiger efterfrågan. Negativa priser har förekommit då man betalar för att bli av med elen. Eftersom man köper och säljer el på samma marknad slår det undan benen på de energislag som är icke väderberoende. Ännu mer vindkraft i systemet förvärrar problemet.
• Vad ska vi göra med betongfundament och miljöfarliga vingar? Vingarna består till största delen av glasfiber och epoxyplast, och väger cirka 20 ton styck. I USA gräver man ner dem och i Danmark mals de ner innan de hamnar på deponi. Armerad betong på 2 000 kubikmeter/verk kommer enligt vindbolagen lämnas kvar i skogen. Känns det okej? Eller ska vi låta markägarna ta hand om det delikata problemet i framtiden? Ja, enligt EU:s avfallsdirektiv är det ytterst markägarens ansvar att fullständigt sanera marken.
• Var hamnar mikroplaster från vingarna, är det farligt att äta bär och svamp från vindkraftsskogar? Faran med detta kan ingen myndighet svara på, varken Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, tillsynsmyndigheten eller Livsmedelsverket. ”Det är en het potatis”, sa till och med en handläggare vid Kemikalieinspektionen.
Man önskar att de som vurmar för vindkraft även skaffar kunskap om vindkraftens mörka sidor, eftersom det sällan skrivs om detta i medierna. Naturligtvis rapporteras om haveriet för ett par veckor sedan i Jörn utanför Skellefteå, då tornet på ett 230 meter högt vindkraftverk vek sig på mitten och 1 500 liter olja och glykol rann ut i marken.
När det gäller mångmiljardindustrin måste man inse att det ofta är utländska företag som investerar i vår svenska natur för att de ser en lukrativ marknad och inte av ett brinnande intresse för miljön.
En liten människa, fortfarande med drömmar
