Åsa Odén: Ulricehamns politiker saknar landsbygdsperspektiv vid avgörande beslut
Utbudet av skola och barnomsorg är tunt i kommunens östra del. För vår familj ligger Lingontuvan i Köttkulla närmast. Då vi trots detta bor drygt 1,5 kilometer utanför Gällstads upptagningsområde (dit Lingontuvan hör), så har vi inte rätt till skolskjuts. Närheten till hemmet, och med det flexibiliteten för jobb med mera, avgjorde dock när valet skulle göras, och vi bedömde det som genomförbart att skjutsa våra två barn till Köttkulla tills de började högstadiet, för att de skulle få fortsätta skolan med de kompisar från Lingontuvan som de skulle växa upp med.
I och med att fritidshemmet vid Lingontuvan, trots massiva protester, lades ner 2020, så tvingades vi byta skola från Gällstad till Hössna, och fick därmed skolskjuts. Det var helt enkelt inte försvarbart att skjutsa en mil extra enkel väg varje skoldag. Barnen fick skiljas från sin gamla kompisgrupp och börja på en ny skola, men med utsikten om att återförenas i högstadiet.
Inte ens ett år efter denna stora omställning aviserades ytterligare en förändring i kommunens skolstruktur: ändrade upptagningsområden för högstadieskolorna, vilket skulle innebära att barnen förlorade sin chans att åter få gå med sina gamla kompisar. Än en gång blev protesterna massiva, och förslaget röstades till vår lättnad ner. Men i år återupplivades det plötsligt och klubbades snabbt igenom i Kommunstyrelsen, och vi har fått berätta för våra barn att de nu inte längre kan se fram emot att börja högstadiet med gänget från Lingontuvan/Gällstad. För trots att det planeras för två högstadieskolor med möjlighet till utbyggnad i centralorten, och upptagningsområdena i samband med detta kommer att ses över igen, så är Hössnas elever inte längre välkomna.
En majoritet av vårdnadshavarna vid Hössna skola vill av flera olika anledningar inte ha sagda förändring, något som tydligt kommunicerats. Politiken fick dock uppenbarligen tillräcklig information för att i mars fatta beslut tvärt emot vår vilja. Den stora frågan som fortfarande kvarstår är varför de nya skolorna inte kan dimensioneras så att våra barn kan få fortsätta att gå i Ulricehamn när skolorna är klara?
”Att vi inte bara flyttas runt som siffror i en kalkyl, utan att det finns en förståelse för att förutsättningarna inte alltid är de samma på landet som i stan, och att ramarna runt livspusslet till viss del är mindre flexibla när avstånden är längre.”
Känslan av maktlöshet är stor i vår familj, då vi upplever att vi sviker våra barn genom att inte få gehör för deras vilja, önskningar och sociala liv. Det är inte några mängder med elever det handlar om från Hössna, men jag vill ändå tro att vi räknas. Att våra förberedelser inför framtiden och långsiktiga planer spelar roll. Att vi inte bara flyttas runt som siffror i en kalkyl, utan att det finns en förståelse för att förutsättningarna inte alltid är de samma på landet som i stan, och att ramarna runt livspusslet till viss del är mindre flexibla när avstånden är längre.
Tyvärr finns inte den insikten analyserad i förslaget, och politikerna verkade inte heller efterfråga den. Och det är här som landsbygdsperspektivet behöver komma in. För om landsbygden ständigt delas upp i mindre områden som ställs mot en större grupp, så är det lätt att våra behov förbises och våra röster ignoreras, och att vi gång efter annan, område efter område, beslut efter beslut, får stryka på foten trots att vi som bor på landsbygd och i mindre samhällen utgör en betydande andel av invånarantalet. Praktiken är i längden söndrande.
Jag menar att beslutet om ändrat upptagningsområde för högstadieskolorna, på grund av centralorts-bias och utebliven analys rörande påverkan på landsbygden, bör rivas upp; att landsbygdsperspektivet bör ingå i alla kommunala beslut; och att eleverna inom Hössna upptagningsområde rimligen bör ingå i planeringen för framtida högstadieskolor i Ulricehamn stad.
Jag efterlyser vidare ett kommunalt verktyg som kartlägger vilka områden som påverkas av olika beslut/initiativ, så att en överblick skapas och eventuellt disruptiva mönster tydliggörs.
En uppmaning går dessutom ut till de eventuella partier som motsätter sig att landsbygdsperspektivet tas med i analyser och beslut: om att vara ärliga med sin ståndpunkt, för att alla vi som inte bor inne i Ulricehamn ska kunna göra ett informerat val i höst.
Åsa Odén
