Mamma vill bo kvar hemma, men myndigheterna trycker på
Nyligen kom en ”delegation” bestående av en läkare, en biståndshandläggare och en sköterska från hemsjukvården samt en undersköterska från hemtjänsten oinbjudna och oannonserade till vårt hem och försökte förmå mamma att flytta in på ett äldreboende i kommunen.
Hon är mycket gammal och man kan få henne att säga och tycka nästan vad som helst.
Detta utnyttjar socialtjänsten. De ville inte att jag skulle närvara då de talade med henne.
Hon har många gånger uttryckt att hon absolut inte vill flytta till ett särskilt boende.
Ingen kan mot sin vilja tvingas flytta in på ett sådant boende. Min och mammas åsikt är att en gammal människa mår bäst av att stanna kvar i sin invanda hemmiljö och slippa komma till ett boende där man inte känner någon, inte har något gemensamt mer än att man är gammal.
”Ingen kan mot sin vilja tvingas flytta in på ett sådant boende.”
Vidare har vi mot vår vilja påtvingats ett beslut att personalen ska handla mat, mot hög kostnad för mamma, en gång i veckan, något jag gjort och gör i de dryga nio år mamma bott hos mig och där hon stortrivs.
Det heter, enligt Socialtjänstlagen, att alla insatser för en gammal människa ska vara frivilliga men i praktiken är det myndigheter som bestämmer för de gamla.
I andra (demokratiska) länder av västmodell är det självklart att en människa ska få bestämma över sitt liv själv. Men så är det inte i Sverige.
Rent allmänt har väl de flesta sunt tänkande människor i Sverige märkt att staten, framförallt, men även kommuner lägger sig i och vill bestämma och kontrollera den enskilda individen.
Jag har franska vänner i kommunen och berättade för dem vad som hänt och de blev rent förfärade.
Sådant skulle aldrig tolereras i Frankrike sa de.
Jag vill dock slutligen framhålla att vi är mycket nöjda med hemtjänsten och dess bemötande.
Missnöjd anhörig
