För tunt för att lyfta

Den 40 minuter korta spelningen börjar med en flera minuter lång dj-uppvärmning, till slut kommer huvudpersonen inskuttande. Men vad gör hon för musik? Helt lätt att definiera är det inte.

Låter det som mello-låten? Nja, inte riktigt. Däremot hörs emellanåt tydliga influenser från såväl Spice girls som Teddybears. Det är tungt, det är maffigt. Ace Wilder själv saknar inte energi, men någon ny hit á la genombrottet går inte att spåra. Det är jämntjockt utan vare sig några riktiga toppar eller dalar. Känslan är att hela spelningen är en enda lång väntan på den svenska festivalhistoriens mest givna avslutningsnummer.

Att döma av antalet minderåriga festivalbesökare på föräldraaxlar trots den sena fredagstimmen går Ace Wilder hem hos den yngre publiken. För att relationen ska bli långvarig krävs ett betydligt starkare låtmaterial. Det vore synd att behöva avskriva en sådan talang som ett one-hit-wonder.