Konsert värd att minnas

Den tar lite drygt en och en halv timma, Tingsholmskörens och orkesterns konsert, som de vill att publiken ska minnas. Peter Sader och Pontus Johansson inleder med Bobby McFerrins Don't worry be happy. Därefter axlar Peter Sader konferencierrollen tillsammans med läraren Anna Mogren. Tingsholms aula är inte fullsatt, denna första konsertkväll, och det är synd då kören och orkestern förmedlar glädje och roliga kördetaljer under ledning av Monica Johansson.

Det låter bra om orkester och kör. De har tränat tillsammans och låtarna, med sina i några fall helt nya arrangemang, sitter bra. Och det mesta framförs med ett stort leende förutom låten Skinny love som två tjejer framför på piano och cello. Det blir finstämt och känslosamt.

Ylva Jerner, sång, och Simon Sjögren saxofon, framför en låt, Long as i can see the light, också på lite känslosamt tema.

Ett medley som lyfter är Freyja Bartels, Evelina Anderssons, Simone Gustafsson samt Nathalie Brandborgs Abba-låtar. Det dansas och flirtas med publiken och tjejerna lever ut sin glädje på scenen.

När sedan den gamla klassikern Tainted love farmförs så blir det rock'n'roll på scenen. Orkestern går i gång och får mycket utrymme. Roligt! Slagverkensemblen får också ta utrymme. Då kommer musikernas skicklighet fram. Gustav Rydes egenskrivna låt framförs tillsammans med Simon Sjögren. Också där kommer musikernas känsla för takt och ton fram.

Det hela avslutas med låten I will remember, med Pontus Johansson som soloartist. Det blir ett värdigt avslut. För den här konserten är den sista för Tingsholmsgymnasiets estetelever. Programmet går ur tiden, men kvar blir en musikprofil. Och vem vad det blir i framtiden? Kanske ännu större vårkonserter med ännu högre ambitioner? Det återstår att se.