Grävlingen som tog det kallt
Grävlingen hade vackert parkerat på den lilla gummimattan utanför entrén till herrarnas omklädningsrum. Det var en ensam morgonbadare som upptäckte grävlingen.
– Utan glasögon såg jag inte vad det var som låg där. När jag kom tillräckligt nära sa jag till mig själv, "Är det en grävling", och då tittade den upp med nosen, säger badaren.
Så sugen på att ta sig ned i vattnet igen verkade denna ovanliga Kallbadhusgäst inte vara. En man med redskap fick därför tillkallas och från Tvärred for Sven Jönsson med kvast till undsättning.
Dörren i planket ut mot bryggan öppnades upp och grävlingen sopades med varsam hand i rätt riktning. Till sist insåg den ofrivillige kallbadaren att friheten var nära och ilade i raketfart över hela bryggan in mot land.
Djuret syntes strax efter bryggpassagen ta sig med snabba steg bort mot Brinks träindustri. Där sluter berättelsen om den badande grävlingen.