Dansband på TV
I går fanns det inte enligt min mening något speciellt på tv:n vid åttatiden. Jag tittade på Dansbandskampen, första ronden. Ja, där började tjugo generationer av förfäder spinna runt i sina gravar av pur förvåning. Jag matades med mycket dansbandsmusik som barn därför att mina föräldrar var ute relativt ofta och skavde på dansgolven. LP-skivor med Thorleifs och vad sjutton all hette gick varma på skivtallriken. Jag fick en avsevärd överdos och jag tål helt enkelt inte skiten! En kille jag pluggade engelska med på universitetet gillade och gillar fortfarande dansband. En gång när jag fick skjuts av honom satte han på Mats Bladz i bilradion. Jag funderade på att kasta mig ur bilen för att komma undan. I går under denna upplevelse som kan likställas med kinesisk vattentortyr fick jag lära mig ett nytt ord. "Gussa", vilket då tydligen betyder att de som dansar tillsammans gnuggar sina pannor mot varandra. Jag tittade på klockan och kände som att nu måste väl programmet vara över men då hade det bara gått tjugo minuter. Tortyr. Men jag fick ju i alla fall lära mig ett nytt ord.